Tålamodet tryter
Imorse precis när jag vaknat fick jag ett samtal från en vän och kollega som storgrät och bad mig komma och jobba istället för henne. Självklart ställer jag upp och cyklar dit som en galning för att ställa upp som den vän man är.
På väg dit ringer jag chefen för att förklara läget och be henne kolla om hon kan byta bort ett senare pass ikväll som jag egentligen skulle jobbat. Hon skulle kolla och sedan höra av sig.
Kommer till jobbet, tröstar min vän och skickar hem henne och börjar jobba istället för att fara till universitetet för att gå på tentagenomgång inför nästa veckas två viktiga omtentor.
Efter en stund får jag ett långt sms från chefen om att jag var snäll som ställt upp imorse men att jag framöver inte får ta på mig pass "som jag inte kan jobba" så hon måste trixa med schemat i sista minuten för att jag inte förstår hur svårt det är att få ihop och bla bla bla.
Men vad skulle jag annars ha gjort? Sagt till min vän att 'nej jag ska egentligen jobba senare idag så testa ring nån annan istället'? Det är väl då lättare att hitta någon som kan jobba ett pass om 10 timmar än att komma på en gång till jobbet precis i detta nu?!
Nej jag känner själv att jag gjorde helt klart rätt val att åka till jobbet imorse och har fått medhåll från andra. Men att behöva få skit varje gång man ställer upp för andra är så jävla tråkigt!
Typ som när Brännbollsyran va i maj. På fredag eftermiddag gick jag med på att ta lördagens öppning då ordinarie tjejen hade gjort illa sig. Trots att alla mina planer fick gå åt skogen ställde jag upp (alldeles för snäll som jag är). Klockan 4 på natten ringer min chef (samma som ovan) och säger att det vart så mycket kaos under natten att jag måste komma in en timme tidigare på morgonen.
Åker till jobbet en timme tidigare än planerat och när jag kommer dit möts jag av de i personalen som hade jobbat under natten (chefen inkluderad). De har tydligen vart och hämtat sina väskor som de lämnat efter deras arbetspass.
Så får jag höra av dessa tre kollegor att efter de hade slutat nattpasset så for dom och grillade-ish och hade vart vaken hela natten fram tills vi möttes på jobbet. Men VARFÖR ringer de då och säger åt mig att komma en timme tidigare och styra upp DERAS kaos när de uppenbarligen inte haft någon tidspress och lika gärna hade kunnat stannat och fixat det som jag nu vart tvungen att göra?!
Nej fy fan för att bli utnyttjad på det här viset. Nu vill jag inte jobba där längre.
Studiobilder
Igår var jag och Boris på the Studio för att ta lite bilder (han tvingade dit mig). Nog för att jag visste han var sjukt snygg och fotogenisk, men scheisse jag hade aldrig kunnat tro att jag någonsin skulle vara tillsammans med en modell!
Och han är inte bara sjukt snygg, han är den underbaraste personen jag träffat dessutom!
Och sen (faktiskt!) en lyckad bild på mig:
Jag är så kär! <3
