Såg Dagarna i Tilsit igår på Studion. Den va såå skön och bra! Många kvicka repliker blandade av pessimism, kärlek och upprivenhet. Damn..

Nu har ja haft min enda lektion och de va redovisningen på svenskan för mig och Antonia och våra "Hej, kom och ta mig" - bilder. Reklam på nakna kvinnor som vill sälja parfym till kvinnor. Varför skulle de tilltala oss egentligen? Förundran..

I övrigt vad har hänt de dagar ja inte bloggat på nudå..? Jag har...jobbat som informatör under pjäsen som då hade premiär i måndags. Haha, de va skoj de. Efter premiären måste man ju fira succen på utsåld publik. Och vad firar man då med om inte champagne!
Först skålade vi och tal hölls till alla som jobbat hårt med att kunna sätta upp pjäsen och sen va de bara att hinka.
Vem säger "nej" till gratis champagne tillsammans med en massa härliga skådespelare en måndagskväll?
Sen försökte iofs en kille supa ner mig på skoj, men han lyckades inte så bra. Fast fyra fulla glas senare kändes strålkastarna lite stickande i ögonen och varför gungade scengolvet?
Tro nu inte att ja blev onykter, nej då. Bara lite extra glad..

Kl 15 idag ska ja upp på polisstationen och intervjua polisen. Det ska bli intressant, fast ja har inte förberett mig något inser ja nu.. kör på improvisation.. hehe.

Igår hade ja en träff med kvinnan som va vittne till bilolyckan -94. Hon sa att hon inte kom ihåg så mycket från den dagen, men vilken historia jag fick höra! Hon berättade att hon gick fram till vår halvt söndermosade bil och att det första hon såg va två uppspärrade bruna ögon som stirrade på henne. Ögonen tillhörde en liten flicka som satt i baksätet. Flickan va jag.

Blev tagen av hennes minnen och det faktum att ja faktiskt satt mitt emot den kvinna som vittnade en livsfarlig olycka och den kvinna som såg mig överleva.
Låter makabert, men en bild säger mer än tusen ord och ja har flera från olyckan...