Städa, stöka, diska, städa, sopor..

Dagarna är så fulla och långa att jag bara vill andas ut när jag kommer hem. Men så är det alltid nåt som läggs på hög och så börjar högarna växa för jag har inte tid eller ork att ta bort dom. Suck, depressing..

Nu sitter jag i soffan och ser att solen håller på att gå ner bakom husen, sån utsikt tackar vi för!
Imorrn har jag bara en lektion så tänkte hinna ner på stan och hitta igen en teatershop för att fixa teatersmink och fejkblod inför zombieleken (oj kom just på att jag åker om bara 8 dagar, gah!). Blir nog en sväng förbi systemet också då det är födelsedagskalas på kvällen och utgång även på lördag, häpp häpp!

Näe ryck i kragen nu, time to clean up this mess!
2010-09-30 @ 17:58:36 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skräckfilmslajv!

För en tid sedan fick jag erbjudande av en vän att följa med på ett stort paintballspel vid en stor anläggning nere i Örebrotrakten. Nyfiken som jag var tackade jag självklart ja med stora bokstäver men nu börjar jag fundera på vad jag gett mig in på..

Nu i helgen har jag läst på mig lite om det hela då det bara är två veckor kvar innan jag ska åka neröver och det hela visar sig vara betydligt större än jag trodde.

Jag och Andreas är anmälda till zombiegruppen. Dvs vi kommer komma utklädda till zombies (vilket visserligen va villkoret jag ställde för att jag ens skulle åka i första hand, vem vill inte leka zombie och skrämma  livet ur folk!?^^). Har fått ett mail från arrangören där det står lite info om dom olika grupper som kommer spela sina roller under spelets gång. Det är zombies, två stridande soldatgrupper, en gerilla och sedan civila i form av bybor, gisslan, forskare, tiggare etc.

Utdrag ur mailet:
"Vi behöver zombies som kan operera i mindre grupper gömda tills rätt tillfälle uppenbarar sig. Dessa kan ligga i bakhåll i de olika byggnaderna och kulvertarna som finns. Deras uppgift är ju förutom att smitta så många DA eller SA soldater som möjligt, att skrämma skiten ur dem. Det skall inte kännas helt tryggt att gå in i ett mörkt rum.

Sedan vill vi även ha större grupper av zombies som skall göra massanfall på strategiska ställen vid vissa tidpunkter."

Kort och gott - vi ska krypa in i mörka hålor/rum/kulvertar för att sedan hoppa på och skrämma skiten ur dom andra deltagarna. Hur underbart som helst, typ min favoritsyssla under min rollspelsperiod så det kommer ju bli skitkul tänkte jag!

MEN så fick jag se bilder på anläggningen vi kommer vara på och "det roliga" ändrades snabbt till "jag kommer pissa på mig av rädsla och dö där inne"..:


"Kuben".

Ett av spelen sker på en anläggning som kallas "Kuben" (bara namnet är ju läskigt!). Det är 15 000m2 yta av gammal nedlagd fabrik med massa mörka vrår. Det kommer även vara spel i "Gruvkontoret" som är precis vad det låter som - en gruva. Alltså en sån som ligger under marken utan nån stråle från solen.. Den banan är 8000m2 och måste vara det vidrigaste av världens alla banor..


Insidan. Om jag förstått det rätt så är det ett öppet plan i mitten av byggnaden som gör att man kan stå längst upp och iaktta folk längst ner (om man ser nåt i mörkret..), och så är det trappor, rum och grejer längs väggarna så man kan ta sig ända upp till 9:e våningen. Vem vet vad som väntar där..


Sanna-tjockfot kommer självklart snubbla på gud vet vad och säkert ramla och slå ihjäl sig..






Nere i gruvan. Jag börjar typ gråta när jag ser bilderna, kommer ju bli apatisk om jag nånsin kommer ut därifrån!


Gruvan.


En zombie från ett spel tidigare i år.

I'm gonna dieeee vad sjutton har jag gett mig in på!

2010-09-26 @ 17:04:44 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()

Han var död men jag återuppväckte han till det levande

Udda grejer börja hända mig allt oftare nu. I fredagssnatt (/lördagsmorse) när jag gick hem från jobbet hittade jag en död människa liggandes på trottoaren. Det är bland det hemskaste jag upplevt och jag kommer nog aldrig glömma hans ögon. På asfalten ligger en kille i min egen ålder med öppna ögon helt stilla. Han höll en mobil i sin hand som började ringa precis när jag kom fram till han men han visade ingen som helst reaktion på att han hörde den.
Jag började ropa på honom och skaka om han men fortfarande låg han där helt död. Jag örfilade honom i ansiktet och viftade med händerna framför ögonen på honom men inget livstecken. Då tog jag upp hans hand och började känna efter en puls som jag tack gode gud faktiskt hittade.

Efter vad som känns som en evighet av ropande, knuffande och skakande började hans ögon till slut röra på sig och sedan även hans läppar.

Han var död men sen vaknade han till liv igen. Aldrig har jag vart så rädd som dom långa minuterna då jag verkligen trodde att det låg en död människa framför mina ögon.

Efter ett tag började killen prata hyfsat sammahängande och han kunde resa sig upp själv och stå stabilt. Han verkade inte vara skadad någonstans utan bara väldigt packad.
Mina egna bedömningar sa att jag gjort mitt då eftersom han tycktes veta vart han var och vart han var på väg så jag lät han gå.

Nu i efterhand kanske man tycker att jag skulle ringt ambulans eller polis, men samtidigt hade det kunnat dröja innan dom kom och han redan hunnit ta sig därifrån eftersom han "bara låg och sov med öppna ögon" (inte för att jag riktigt tror på det men men..).

Jag ser det som att jag räddade någons liv den natten. Det är kallt i Umeå, blir till och med frost vissa morgnar. Han hade kunnat frysa ihjäl om han legat kvar där.

Var hyfsat chockad när jag fortsatte hem efter det. Var nära på att bryta ihop flera gånger om men höll mig lugn med vetskapen om att han var vid liv.

2010-09-05 @ 10:45:36 Permalink Dagbok Kommentarer (0) Trackbacks ()