Fredagens vilda äventyr
Ja vart ska man börja?
Jag och Billy tog bussen ut till skogen där vi jobbar tidigt imorse. Jävligt tidigt, gick nämligen upp kl5 och gick hemifrån en timme senare.
När vi börjar närma oss stället där vi ska hoppa av säger Billy åt mig att plinga på stopp fastän jag känner att det är lite väl för tidigt för det menmen jag gör det ändå. Och vad händer? Jo bussen stannar på en hållplats innan där vi ska av, mitt på E4an..! Lagomt glad jag var på Billy då, fy satan vad surt det var. Men vi började tåga in på en liten skogsväg som ledde in till nån liten minihåla på 4 hus. Vi strosade på och hittade snabbt igen järnvägen som vi alltid gått under när vi hoppat av på rätt hållplats. Så vi började gå på en väg längs järnvägen tills den kom fram till älven.
Där står vi och vet att vi måste över älven för att ta oss till rätt sida men med ett litet problem. Bron rymmer bara tågrälsen, finns ingen trottoar för morgonpromenerare som oss på sidan om.
Billy berättar att järnvägen inte är satt i bruk ännu utan det rullar bara tåg med sten där ca 2-3 gånger om dagen så det skulle inte vara nån fara att gå över bron på rälsen - ca 100 meter.
Vi klättrar upp till järnvägen (bara det värsta bravaden med tanke på att den var typ 5 meter uppbyggd i luften av stenar - ni vet hur det ser ut..) och börjar gå mot bron. När vi har ungefär 10 meter kvar säger jag till Billy "Kommer det nåt? Låter det inte som det?" Vi stannar båda och lyssnar och nog hörs det ett brummande ljud.. sekunden därefter ser vi strålkastarna från tåget på andra sidan bron komma mot oss och jag vet inte riktigt vad vi säger eller skriker men det var nåt i stil med "Tåget kommer, bort från rälsen!"
Eftersom jag sitter och skriver det här så förstår ni att vi båda överlevde och det kom inte någon arg lokförare och skällde ut oss för att ha gått på järnvägen. Fast om pappa kände till det skulle han nog gå i taket, men det besparar vi honom.
Efter att tåget passerat oss gick vi tillbaka över bron och tog bokstavligt talat en språngmarsch över järnvägsbron. Väl över kan jag lova att adrenalinkicken var hög efter morgonens äventyr.
Men det är inget jag rekomenderar att göra och utifallatt några ungar skulle läsa detta måste jag tillägga att det var faktiskt jävligt farligt. Hade vi gått upp på rälsen 2 minuter tidigare hade vi varit mitt på bron då tåget kom och då hade det inte gått nå bra...
Hann iaf med att ta lite bilder så here you go:
Till vänster syns vägen vi strosade på och långt bort är bron över älven.
Så högt upp var järnvägen och så brant fick vi springa nerför då tåget kom.
Billy fick för sig att undersöka en ventillucka som var olåst.
Bron var lååång.
Nu är jag trött och slut. Over and out...
Jag och Billy tog bussen ut till skogen där vi jobbar tidigt imorse. Jävligt tidigt, gick nämligen upp kl5 och gick hemifrån en timme senare.
När vi börjar närma oss stället där vi ska hoppa av säger Billy åt mig att plinga på stopp fastän jag känner att det är lite väl för tidigt för det menmen jag gör det ändå. Och vad händer? Jo bussen stannar på en hållplats innan där vi ska av, mitt på E4an..! Lagomt glad jag var på Billy då, fy satan vad surt det var. Men vi började tåga in på en liten skogsväg som ledde in till nån liten minihåla på 4 hus. Vi strosade på och hittade snabbt igen järnvägen som vi alltid gått under när vi hoppat av på rätt hållplats. Så vi började gå på en väg längs järnvägen tills den kom fram till älven.
Där står vi och vet att vi måste över älven för att ta oss till rätt sida men med ett litet problem. Bron rymmer bara tågrälsen, finns ingen trottoar för morgonpromenerare som oss på sidan om.
Billy berättar att järnvägen inte är satt i bruk ännu utan det rullar bara tåg med sten där ca 2-3 gånger om dagen så det skulle inte vara nån fara att gå över bron på rälsen - ca 100 meter.
Vi klättrar upp till järnvägen (bara det värsta bravaden med tanke på att den var typ 5 meter uppbyggd i luften av stenar - ni vet hur det ser ut..) och börjar gå mot bron. När vi har ungefär 10 meter kvar säger jag till Billy "Kommer det nåt? Låter det inte som det?" Vi stannar båda och lyssnar och nog hörs det ett brummande ljud.. sekunden därefter ser vi strålkastarna från tåget på andra sidan bron komma mot oss och jag vet inte riktigt vad vi säger eller skriker men det var nåt i stil med "Tåget kommer, bort från rälsen!"
Eftersom jag sitter och skriver det här så förstår ni att vi båda överlevde och det kom inte någon arg lokförare och skällde ut oss för att ha gått på järnvägen. Fast om pappa kände till det skulle han nog gå i taket, men det besparar vi honom.
Efter att tåget passerat oss gick vi tillbaka över bron och tog bokstavligt talat en språngmarsch över järnvägsbron. Väl över kan jag lova att adrenalinkicken var hög efter morgonens äventyr.
Men det är inget jag rekomenderar att göra och utifallatt några ungar skulle läsa detta måste jag tillägga att det var faktiskt jävligt farligt. Hade vi gått upp på rälsen 2 minuter tidigare hade vi varit mitt på bron då tåget kom och då hade det inte gått nå bra...
Hann iaf med att ta lite bilder så here you go:
Till vänster syns vägen vi strosade på och långt bort är bron över älven.Så högt upp var järnvägen och så brant fick vi springa nerför då tåget kom.Billy fick för sig att undersöka en ventillucka som var olåst.Bron var lååång.Nu är jag trött och slut. Over and out...
Kommentarer
Trackback
