Jag vet inte vad jag ska ta mig till..

På ena sidan har jag en underbar kille som tycker om mig och för första gången känner jag mig omtyckt för den jag är och inte någon jag skulle kunna vara.
På andra sidan pratar folk runtomkring mig om att han inte är allt jag förtjänar och tror inte på vårt förhållande.

Att han sedan bor 100 mil ifrån mig gör inte saken lättare..

Klump i magen och tårar kan väl lättast sammanfatta den här kvällen. Varför varför varför varför varför varför varför?
Kan jag inte få en gnutta lycka någon gång i mitt liv..!? Är så less på att må dåligt och när jag väl hittar någon som får mig att må bra ska hela världen försöka förstöra det.

Önskar bara vi låg ett halvår frammåt i tiden.

Får se hur bra man kommer kunna sova inatt eller om det blir ytterligare en tårfull natt i en ensam tom säng.

Förlåt