Jag har en förmåga att drömma om eller föreställa mig saker som senare kommit att hända i verkligheten.

- Första exemplet jag kan komma på var för snart exakt 9 år sedan. Låg i min säng en kväll i täfteå då tanken slog mig - "Tänk om ladan skulle brinna ner? Vad skulle hända då? Hur skulle det kännas att uppleva det?"
Klart att tankarna skrämde mig men lyckades somna till slut.

Ett par timmar senare väcker mamma mig med orden "Sanna du måste vakna, ladan brinner.."

Går till fönstret i mammas och uffes rum och där ser jag vår lada stå i full brand 20 meter från vårt hus. Svårt att beskriva hur stor den var men gissar på 50 meter lång, 10 meter bred och 10 meter hög.

Brinnande.

Vi lyckades komma undan i tid och brandkåren hann precis dit innan själva huset skulle börja brinna. Fast bilen brann upp nästan som på film. Det small och den kind of exploderade.

- Nästa exempel är ett par år senare när jag en dag tänkte på hur det skulle vara om mamma eller uffe skulle förlova sig.
Ett par timmar senare blir det ett frieri i köket hemma..

Anledningen till varför jag kom på att skriva om det här är för att det hände igen inatt. Jag drömde nån konstig dröm där jag var i en annan stad då jag plötsligt mötte en gammal klasskompis från lågstadiet som jag aldrig någonsing haft någon kontakt med, inte ens i skolan, som jag började prata lite med.
Sen slutade drömmen utan att den egentligen gav nåt.

När jag gick upp och bläddrade i tidningen och kom till BB bilderna såg jag att han blivit pappa.

 
Nu kanske ni förstår varför det skrämmer mig när jag drömmer om mina egna bröllop och om en graviditet.. jag har drömt om att jag sett mina bröder dö och vaknat gråtandes för att jag verkligen inte vill ha dom drömmarna för jag är rädd för att det ska hända igen.

Jag vill inte drömma men ändå gör jag det varje natt.