Idag tog jag mig tid att ta en promenad med hunden. Hittade inget koppel men jag har gått med henne tidigare utan så det skulle nog inte bli några problem. Efter promenader runt på byns vägar hittade jag till slut en liten skoterled som gick rakt in i skogen. Perfekt. Hann bara gå ett tiotal meter in på vägen innan jag fick syn på två varelser som kom springandes rakt mot oss längs bort på vägen ett par hundra meter bort. Hundar, tänkte jag och sa åt Sassi att sitta innan jag satte mig ner brevid henne och höll fast henne. Man känner ju till dalmatinerna som springer runt och skrämmer slag på alla hundar och barn i byn...
Men jag kunde inte se eller höra någon ägare till vad som nu kom springandes mot oss.. Och då frös jag till - vargar! I min fantasi såg jag framför mig hur livet skulle ta slut av två vargar som åt upp både mig och hunden..
Djuren kom närmare och nu kunde jag inte heller springa därifrån med hunden för då skulle det bara sluta jätte illa, så jag satt kvar, rädd som få. När djuren var runt 50 meter bort såg jag att det var två rävar. Men det är inte något "bara två rävar".. Nej nej, rävar bär på alla möjliga sjukdomar och ett bett från dom och man skulle bli nån fradga-tuggandes rabiesmutant. Så medans rävarna springer i full fart mot oss börjar jag ge ifrån mig några fräsande högljudda ljud och dom blir skrämda och viker av in i skogen. Jag var som en catwomen in action.. räddade livet på både mig och hunden..!

Sen ville jag inte gå den vägen så jag vände om och gick hem istället...