Pust.

Då har man gjort bort svenska talet och tyska muntligt nationella. Pest och pina men nu kan jag släppa det iaf.
Nu är det bara religionen, psykologin, engelskan och naturkunskapen klar så ljuset i tunneln är fortfarande ganska dunkelt.

Menmen, hade sagt att jag skulle lägga upp mitt svenska tal om stockholmare så här kommer det, för er som okar läsa hela det vill säga..

Svenska tal

Hyllningstal till Stockholmare

"Det finns inte många saker som kan roa oss här uppe i norr som de kära invånarna i vår huvudstad Stockholm.

Så som man kan fascinera sig över den egendomliga kulturen dom för där nere.

Ta till exempel Blondinbella. Sveriges mäktigaste tonåring sedan Karl XII med sina hundra tusentals besökare varje dag. Hon står som en blond härskarinna över en kommande tsunami av unga framåtriktade tjejer med höga karriärsplaner, är det vad som väntar kommande generation? Ett liv med bloggning som största drivkraft under ungdomen?

Eller är det bara en fluga som överlevt vintern? Kommer den kanske dö ut på samma sätt som Ferbies - de där elektroniska husdjuren som invarderade norden med skräckblandad förtjusning.

Å andra sidan finns ju Foppa tofflorna, den där flugan som alla trodde skulle försvinna så fort sommaren var över. Men den överlevde, och kanske kan det bero på norrlänningarnas seghet? Peter Forsberg är ett perfekt exempel. Han har legat på topp i 10 år och vunnit i princip allt som finns att vinna, men trots det. Trots detta håller han sig fortfarande envist kvar i eliten, mot alla odds. Det, mina vänner, är vad jag kallar äkta norrländsk vara.

Men vad är det egentligen som får just stockholmarna att driva den här typen av kultur?

Beror det på det faktum att de bor i staden där vårt lands styrs ifrån, eller är det Mälarens kärlek till havet likt en blandning av sött och salt så som Lasse Berghagen präntat in i våra huvuden de senaste 10 åren?

Men trots allt finns det de stockholmare som känner till världen utanför mot alla odds. De har börjat upptäcka att vilddjur som skalbaggar faktiskt inte bara existerar på Skansen utan även ute i något som kallas "skogen".

Ja, för vad vore egentligen Sverige utan våra stockholmare? Vi har alla våra stereotyper i huvudet, visst kan ni se dem?

Killen med backslick, sidbena och loafers med fransar på. De stora Björn Borg solglasögonen som hänger i linnet och pikétröjan fastknyten runt halsen där de struttar runt på stureplan. Och tjejerna, har de ens kommit in i puberteten då de börjar gå in de senaste klackarna från Hollywood? Varje dag är en lördag med plåtning på förmiddagen, galamiddag på kvällen och vilda utgångar nätterna långa. I alla fall om man utgår från första synen och om man pratar fördomar.

Sen tycker jag det är mäkta imponerande att med hjälp av ett enkelt tuggummi kunna imitera både stockholmare och norrlänningar ut i fingerspetsen:

"Asså, vi som bor på Lidingö bor ju som i den finaste delen av Stockholm. Och eftersom Stockholm är Sveriges finaste stad så måste vi ju vara finast i hela Sverige.."

Medan en norrlänning stopp' in prillan och tar ett andetag mellan varje mening, jag menar - varför brådska?

"Jåmen du pjöllermaja, om du tar ut isoleringsmaterialet du har i läpp'n och börjar använd huvvet litt så sku nog även du komm på någe vettigt och säg.."

Slutligen så vill jag bara säga tack till alla de inbitna stockholmare som faktiskt lever upp till våra fördomar. För med handen på hjärtat, hur många av oss har egentligen en hemlig dröm att få vara en platina blond stureplans profil?

Ingen? Tack det var det svaret jag hoppades på.

Nej, det släktet föder upp sig själva i en massproduktion och vi kan räkna med både ett eller två försök av att göra Stockholm till ett självständigt land under kommande 100 åren. Fast det är de kanske värda efter all skrivkramp de fått av bloggandet."

Nu ska jag hem och sy på balklänningen. Kom ju på att jag måste lägga upp den inför balen imorrn..