Igår var en fullpackad dag (ordvits igen hehe^^). Efter träningen stressade jag runt hemma och flängde runt innan jag sprang iväg till bussen. Mötte upp Christian och Emma från klassen på universitetet innan vi gick till Morgans place.
Bästa kommentaren: Hans sambo öppnar dörren, tittar på oss och säger "Ehm, Morgan har inte kommit än..". Värden kommer efter gästerna, tss..

Folk trillade in en efter en, gissar att vi var runt 20 pers från olika kurser/program/jobb osv osv haha kom inte ihåg vilka alla var.
Tusan vilken billig kväll det blev för mig, haha ojoj det var ett tag sen så behövdes typ ingenting förrän jag svävade på moln.^^

Sen var vi ett par stycken som gick till Sivans (en studentkrog på campus) där vi hade riktigt skoj hehe..^^
När dom stängde tänkte jag ta taxi hem till mig men då det skulle kosta en hel del blev jag istället erbjuden en sovplats i Emmas bäddsoffa så jag följde med henne.

Nu kommer vi till det roliga! Häromdan skrev jag om ett visst sammanträffande som verkar vara typiskt mig. Och de som känner mig får väldigt ofta höra om den lilla värld vi lever i och mina spindelnät till varenda kotte i vårt avlånga land.

Nu nu nu..

Vi stannade vid ett kebabstånd på campus (säkert stans bästa affärsidé) för att handla lite chebab och börjar såklart prata med folk i kön. En kille vid namn David berättade att han gått gymnasie i småland nånstans, vart o pluggat både i USA och Karlstad men att han kom ursprungligen från mitten av Gotland.
Då berättade jag att jag känner till en kille som bor i Visby och sa hans förnamn och halva efternamnet (man kan inte komma ihåg exakt allt^^) och tro på fan att den här David visste vem det var!

Säger ju det - vars jag än hamnar så finns det alltid någon..


Jessica, Christian, Emma o jag.


Hittade en norrländska som går min klass - Susanne från Skellefteå.


Sandra till vänster tjoade högt över hockeyresultaten.

Sen är jag ju som jag är och vaknade 8 imorse. 45 minuter senare vaknade Emma till liv så kilade iväg till en buss för att åka hem då.
Tänk att vakna med världens hemskaste träningsvärk i hela kroppen, dra på sig högklackat på sina väldigt onda fötter och sen ut i regnet för att gå i vad som känns vara en evighet till busshållplatsen på andra sidan campus.

Känns lugnt nu då jag sitter i soffan, men minsta lilla ansträngning till att försöka resa mig upp och man blir påmind om vad smärta är..