Levande död är ungefär så som jag känner mig just nu. Har totalt vänt på dygnet efter 1½ veckas dragande med fötterna efter mig utan nånting att göra. Väntar fortfarande på besked från kurserna om jag blir antagen eller inte men snart tappar jag tålamodet.

Pratade med Petra idag och planerade flyttvägen hem om jag nu inte skulle komma in (eller får problem med csn). Hon och Hedlund tänkte hoppa in i en rosa helikopter ner till mig för att sedan hjälpa mig med lasset upp i hyrbil. Kommer bli skitkul det vet jag, men hade känts bättre om det inte vore förrän terminens slut.

Klockan är halv 3 på natten men i mitt huvud känns det som 22. Dags att försöka somna för att inte sova bort hela dagen imorrn (idag lyckades jag ta mig upp strax innan 12 pga illamående, men i förrgår låg jag kvar till 13.30 - illa!)

Och vad fan ska jag göra väl tillbaka i Umeå då?! Kommer sluta med att jag följer med lilla puckobarnet Petra när hon ska pierca sig och kommer ut ur studion med en impulstatuering då jag ändå funderat på det så länge..

Ledtråd vars hon tänkt tortera sig själv med en nål :

(En människa kan max ha två av dessa och det lär nog göra satans ont första tiden efter piercingen när man ska ha på sig bh:n eller tröjor..)