Udda grejer börja hända mig allt oftare nu. I fredagssnatt (/lördagsmorse) när jag gick hem från jobbet hittade jag en död människa liggandes på trottoaren. Det är bland det hemskaste jag upplevt och jag kommer nog aldrig glömma hans ögon. På asfalten ligger en kille i min egen ålder med öppna ögon helt stilla. Han höll en mobil i sin hand som började ringa precis när jag kom fram till han men han visade ingen som helst reaktion på att han hörde den.
Jag började ropa på honom och skaka om han men fortfarande låg han där helt död. Jag örfilade honom i ansiktet och viftade med händerna framför ögonen på honom men inget livstecken. Då tog jag upp hans hand och började känna efter en puls som jag tack gode gud faktiskt hittade.

Efter vad som känns som en evighet av ropande, knuffande och skakande började hans ögon till slut röra på sig och sedan även hans läppar.

Han var död men sen vaknade han till liv igen. Aldrig har jag vart så rädd som dom långa minuterna då jag verkligen trodde att det låg en död människa framför mina ögon.

Efter ett tag började killen prata hyfsat sammahängande och han kunde resa sig upp själv och stå stabilt. Han verkade inte vara skadad någonstans utan bara väldigt packad.
Mina egna bedömningar sa att jag gjort mitt då eftersom han tycktes veta vart han var och vart han var på väg så jag lät han gå.

Nu i efterhand kanske man tycker att jag skulle ringt ambulans eller polis, men samtidigt hade det kunnat dröja innan dom kom och han redan hunnit ta sig därifrån eftersom han "bara låg och sov med öppna ögon" (inte för att jag riktigt tror på det men men..).

Jag ser det som att jag räddade någons liv den natten. Det är kallt i Umeå, blir till och med frost vissa morgnar. Han hade kunnat frysa ihjäl om han legat kvar där.

Var hyfsat chockad när jag fortsatte hem efter det. Var nära på att bryta ihop flera gånger om men höll mig lugn med vetskapen om att han var vid liv.