Det var inte meningen och inte planerat, men man måste ju ta chansen när den kommer..!

Igår vid lunch började jag få ont i magen men tänkte inte mycket mer på det. Var väl bara för att jag hade vart hungrig och sen åt fort som det vart lite knas, men inget annat.
Under lektionen började det sedan göra mer och mer ont och jag gnällde lite på skoj för Hanna om att magen gjorde ont. När jag sedan gick hemåt tre timmar senare började det krampa allt mer och väl hemma kunde jag knappt sätta mig ner och när jag väl satt kunde jag varken lägga mig eller resa mig igen för det högg som satan i magen.

Tog det lilla lugna ett tag innan jag hörde av mig till min privata sjuksköterska Billy (aka ena brorsan) som frågade om han skulle komma över och titta till mig. Var väl en bra idé tänkte jag som inte hade nåt inplanerat, och en stund senare kom han instormandes och började undersöka min puls och alla symptom.
Efter lite diskussion med hans kunniga studentvän och sjukvårdsrådgivningen for vi två timmar senare till akuten. Vi såg ut som ett sorgligt familjeförhållande då han går runt med ett blåöga, jag har blåmärken på armarna från beachvolleyn + att jag höll mig för magen hela tiden som om jag vore gravid.^^


(Gick inte att fånga så bra på bild men tja.. blåmärke från beachvolleyn)

Efter blodprover och två timmars väntetid senare mådde jag som fina fisken men fick ändå träffa en sköterska som tryckte hitan och ditan på min mage för att sedan skicka mig vidare till gyn. Fick veta att jag inte är gravid och att mina äggstockar var friska vilket ju var trevligt haha..

Sedan hände ju det roligaste denna månad.. den kvinnliga gynekologen var inte så bra på svenska och när hon sa att jag var klar och kunde gå så tolka jag det som att jag var klar på akuten och kunde gå hem. Inte att jag var klar på just den undersökningen och kunde gå tillbaka till väntrummet..
Jag tog tillfället i akt, sa åt Billy att jag fick gå (vilket jag ju faktiskt trodde) och stack därifrån. 10 minuter senare ringde en av läkarna och frågade vars jag tagit vägen, höhö. Fick order att komma tillbaka morgonen därpå (dvs imorse) för att kolla så dom inte missat nåt.

 
Summa kardmumma: Jag är inte gravid och jag har inget akut med blindtarmen. Blodprovet visade ett förhöjt värde av vita blodkroppar vilket tyder på att jag haft/är på väg att få en inflammation i kroppen.
Så kanske var det ingenting utan bara lunchen i en hungrig mage som gjorde jävligt ont, eller så var det nåt helt random och jag är på väg att bli förkyld, eller så kanske min blindtarm börjat strula men väntar ett tag innan den dör helt.

To be continued...