Juli 2009 är inte min månad helt enkelt.

- Har vart sjuk 15 av 19 dagar
- Missat en efterlängtad tur till stockholm
- Uppfattats som fientlig mot någon jag inte har nåt emot
- Insett hur splittrad och ensam hösten kommer bli
- Likaså min 20års-dag som kanske kommer spenderas ensam på okänd ort utan någon minsta bekant
- Gjort bort mig en gång för mycket
- Hållt mig undan nåt jag borde fixat med dom senaste två veckorna bara för att jag är så jäkla lättirriterad nu för tiden



Hela jag känns som ett vrak - hals, mage, rygg och käke är paj och gör ont. Mer pessimism så känns det som en astma-sommar i år igen woho för det..

Sitter och ser I am legend på tv just nu, hatar såna här katastroffilmer bara för att dom på något vis känns trovärdiga. Samma sak med Armageddon, Day after tomorrow, Independence day ochThe perfect storm. Får nervsammanbrott av att se dom..



Imorse var jag på vårdcentralen och efter 50 minuter i väntrummet fick jag träffa en sköterska som var väldigt stressad att jag inte ens hann förklara hur jag mådde och rätt som det var satt jag i en vänthall till labb i ytterligare 30 min. Fick sedan göra ett test för streptokocker som visade sig vara negativt - no shit..
Så efter 1,5 timme fick jag veta vad jag inte har. Det var ju skitkul, vad har jag för nåt då va va va va va va??!
Fick gå hem utan nå medicin men är det inte bättre mot helgen då jävlar ska jag tillbaka och överdriva alla symptom tills jag får nåt vettigt tillbaka.

Nu ska jag ta och byta kanal för snart kommer mörkret när Will Smith hänger i fällan och jag vill inte se resten av filmen.

Videon över svenskarnas hyllning till Michael Jackson sprids över hela världen. Så självklart lägger jag också upp den så folk får se hur grymt coolt det var i Stockholm den 8:e juli 2009.



Till och med självaste Perez Hilton har kommenterat videon på sin blogg..!

Igårkväll gjorde jag en intressant grej. Hade tid på sjukhuset för en magnetröntgen kl19 och hade tänkt ta en buss dit. Med min vanliga tur kom såklart aldrig bussen så 20 minuter innan jag skulle vara på andra sidan stan började jag ringa runt folk med bil i adressboken - ringde till och med ett taxibolag två gånger men fick kom aldrig fram!

Efter många om och men var jag utanför entrén tre minuter innan min tid och sprang fram o tillbaka i korridoren där det var för dörrar låsta och ringklockor ur funktion men till slut så kom jag till rätt ställe.

Även den här gången kände jag mig som en karaktär ur Star Wars då jag fick lägga mig på en bris, fick huvudet fastspänt i nån röntgenmekanism och dom hissade upp mig och sedan in i nåt som såg ut som en gigantisk elektronisk donut.

Inget för folk med klaustrofobi då väggen var 10cm från ansiktet, kroppen fastspänd och massa knackande och klickande ljud hördes runtom en.

Så har man gjort ytterligare en sak jag aldrig trodde jag skulle få göra i livet. Snart dags att göra en lista..^^